Klubb 12972
- Distrikt 2335
- Charternummer
Högtidstal vid 50 årsjubileum
Högtidstal vid Järvsö Rotaryklubbs 50-årsjubileum
den 23 april 2005 på hotell järvsöbaden
hållet av Börje Björklund
Året var 1955. Det hade i sig en födelse av en Rotaryklubb i Järvsö och ett 50-årsjubileum av det som blev den nyföddes hem – Hotell Järvsöbaden.
Järvsöbaden jubilerar nu 2005 med sina hundra år med festligheter under den framförliggande sommaren och vi med våra 50 med festmiddag idag och med konsert i morgon. Gemensamt för oss båda är vårt JÄRVSÖ och jag vill därför gärna läsa den dikt som heter JÄRVSÖ. Det var skalden Greta Rodenstam i Hudiksvall som just sommaren 1955 vistades här och inspirerat beskriver bygden så:
”Mellan hällar och åsar och blånande klack går en älv över dalens gärden. Den älven, den dalen, de blånande berg jag byter mot intet i världen. Ty grann flyter Ljusnan i grönskande dal mellan stolta och röda byar, och som fyrbåk står kyrkan på kyrkans ö allt under de farande skyar. Där fäderna byggt sina rökar och hus i gläntor och lä under skogen, där vill jag ock tända min ålderdoms ljus att vara mot hembygden trogen. Och lugn flyter älven mot söder från norr i gudabenådade länder och famnar vår kyrka på kyrkans ö och speglar dess lummiga stränder.”
När den stora charterfesten ägde rum i kyrkan och sedan på Järvsöbaden denna majdag 1955 hade den föregåtts av en intensiv planering. Det hela började den 9 juni 1954. Till kommunalhuset hade kallats ett antal män som antogs vilja vara med och bilda ett kamratskap inom socknen och med världsvida perspektiv och kontaktmöjligheter. Detta skulle kunna ske inom ramen för något som hette Rotary. Begreppet hade några nog mött genom järvsösonen Gunnar Hultman som var organisationens guvernör för Norra Sverige. Han skulle, sade han, sätta stort värde på att under sin ämbetstid få vara med om att skapa en klubb i sin hembygd.
Tanken var djärv. Järvsö är ju relativt litet som samhälle även om socknen då rymde 6 500 innevånare, ett antal som nu sjunkit till 4 509 vid senaste årsskiftet. De första entusiasterna släppte inte tanken på ett förverkligande. Uppmuntran gavs även från Bollnäs Rotaryklubb som lovade att stå fadder och bistå med råd och upplysning. Man djärvdes så att söka vinna anslutning till Rotary International och vann sådan den 1 mars 1955. Järvsö Rotaryklubb var född. Man hade då redan en tid fungerat som en Rotaryklubb med regelbundna möten varje vecka. Dagen, tiden och platsen var något som skulle komma att bestå från början fram till denna dag. Dagen var måndag, tiden var aftonen och platsen var Järvsöbaden.
Två frågor uppstod nu. Hur skulle charterfesten gestaltas och hur skulle klubbens standar utformas? Medlemmen och lantmätaren Martin Lekselius ritade standaret. Han utgick från bygdens representativa siluett Järvsöklack. Framför sig har den älven, kyrkan och bygden. Här är just dikten JÄRVSÖ i ett på duk tecknat koncentrat. Standaret har följt vår klubb under de femtio åren och är med oss här idag på festbordet. Charterfesten hölls lördagen den 7 maj. Richard Birath, klubbens förste sekreterare skriver så: ”Under veckan var inte vädrets makter nådiga. Snö och regn hade gjort vägarna mot Järvsö hart när ofarbara och kunde lägga hinder i vägen för reslusten hos våra väntade gäster från Gävle, Sandviken, Söderhamn och Bollnäs. Mot veckoslutet bättrade sig emellertid vädret och si! – till högtidsdagen lyste solen och dess sista strålar hade just svunnit bakom Öjeberget när vår festklädda skara fulltalig samlades vid Järvsö kyrka, för att där intåga.” Sekreteraren berättar om betraktelse av kyrkoherde Georg Josefsson, som erinrade om samstämmigheten i de kristna idealen och Rotarys grundsatser. Vi får av protokollet veta att president Olle Silén rekapitulerade klubbens tillblivelse och välkomsthälsade gästerna med ledamoten i Nordiska Rotaryrådet, järvsöbördige Gunnar Hultman och guvernören Fili Fex i spetsen. Den fortsatta festen hölls naturligtvis på Järvsöbaden där kalasborden väntade. Tal formulerades elegant, klubbmedlemmar underhöll med skilda konster och till sist tråddes dansen med liv och lust.
Efter den inledande festen skulle vardagsarbetet ta vid. De som drev detta var 23 män vilkas namn och yrken är värda att vid detta jubileumstillfälle bli ihågkomna: Köpman Bertil Aronson, polisman Gregor Berg, frisörmästare Richard Birath, provinsialläkare Carl Axel Brodd, trädgårdsmästare Erik M Eriksson, sågverksdisponent Jonas Eriksson, ingenjör Olle Ericson, hemmansägare Olle Gudmundsson, järnhandlare Eric Hanson, kassör Jonas Hänggård, stationsmästare Oscar Jonsson, kommunalkamrer John Jonsson, distriktslantmätare Martin Lekselius, urmakare Erik Lindberg, färghandlare Hjalmar Lilja, lantbrukare Pelle Lördahl, möbelhandlare Olle Ohlson, fotohandlare Erik K Persson, köpman Verner Persson, hemmansägare Olof Silén, droskägare Nils Skoglund, skohandlare Ragnar Svensson och rektorn, kantor Erik Öjemo. Programmen detta första officiella år utformades på det sätt som blivit signifikativt för klubbens nu femtioåriga arbete. Samhällsengagemang, internationella utblickar, mänskliga och sociala problem, ungdomskontakter fanns med från början och präglar alltjämt klubben. Ibland gjorde man - så som ännu sker – utflykter och studiebesök. Målen kunde vara naturen, företag, byggnader, alla förenade med föredrag och information.
Under det andra verksamhetsåret, 1956, donerar charterpresidenten en ordförandeklubba och Erik M Eriksson en Rotaryflagga som han vunnit i ett anordnat klubblotteri. (Detta nämns särskilt med tanke på att frågor angående dessa uppkommer då och då.) Detta år tar man även initiativet till bildandet av en Ljusdals-klubb genom att inbjuda tre representativa medborgare i Ljusdals kommun för information och erbjudande av fadderskap. Vid genomgång av de femtio årens veckobrev slås man av den stora möjlighet till rika och varierande program som programcheferna förstått att ta vara på. Många initiativ som togs vid starten har hållits vid fortsatt liv och nya sådana har skapats allt eftersom förhållanden ändrats.
Till de äldsta traditionerna hör exempelvis Jultomten som tillkom 1956 och bestod av en broder vilken med skänkta julklappar varje julafton besökte Hälsinge Barnhem i Kramsta. I trettio år ombesörjde Tomten Bertil Aronson att säcken var full och tömdes ända till dess hemmet genom ändrad karaktär saknade behov av sådana insatser och den fina traditionen upphörde år 1987. Ett år äldre, ja lika gammal som klubben, är begreppet Lilla julafton. Redan i advent 1955 inbjöds till denna familjekväll och kostade året efter elva kronor. Den blev en institution och har firats varje år. (Det kan erinras om att 2004 års kväll kostade något mer än för femtio år sedan, nämligen 275 kronor.) Samvaron har bevarat sin ursprungliga stil som en förberedande julfest med julbord, tomte med klappar och mycket personliga och kluriga rim, besök av Järvsö Lucia och med avslutning av den prästerliga medlemmen. Här har naturligtvis medlemmarnas damer varit med på samma sätt som efter kvinnors inträde i Rotary såväl medlemmarnas damer som herrar deltar i klubbens aktiviteter.
Den första kvinnliga medlemmen blev Järvsöbadens hotelldirektör Ella Ångström och som hälsades välkommen som Honorary Member just vid Lilla julafton 1990. Hon fick som kvinnlig kamrat den nya apotekschefen Dois Liedman, vilken vid 40-årsjubiléet 1995 var President och f ö Hälsinglands första kvinnliga sådan.
Intresse och engagemang för ungdom har alltid präglat klubben. 1958 startade man det som skulle återkomma då och då – ungdomssamkväm i yrkesorienterande syfte. 1964 började man att utdela stipendium till bästa elev i moderna språk på gymnasiet och från 1969 till bästa elev i 9:nde årskursen på Öjeskolan. Detta höll man fast vid till 1986 då man ansåg att denna form av premiering skulle upphöra. 1969 grundades i samband med broder Hjalmar Liljas bortgång en fond till dennes minne med syfte att utdela stipendier till bästa elever i naturvetenskapliga ämnen vid Öje centralskola. 1980 stiftades en premiefond till minne av de 25 år som klubben då hade verkat. Medlen utgjordes av ett jubileumslotteri som anordnats och syftet var att ge premier till yrkesstuderande ungdom kyrkobokförd i Järvsö församling. Vid 40-årsjubiléet 1995 utdelades för första gången ett stipendium enligt klubbens nya bestämmelse enligt vilken en ungdomsledare eller ungdomsgrupp i Järvsö efter nominering och val av medlemmarna kan ihågkommas.
Just för att aktivera och stimulera ungdom anordnades i samarbete med skolan år 1971 en uppsatstävling med 67 deltagande elever i 9:e årskursen. Sådana tävlingar kom att arrangeras under flera år och med goda böcker som priser.
Det senaste lokala engagemanget för uppmuntran och stimulans är klubbens eget ”Hedersdiplom”. Det har tillkommit för att uppmärksamma personer som oegennyttigt ställer upp för vår bygd och dess människor. På många sätt har klubben gjort sig påmind i vårt samhälle. Nya tecken på att klubben lever ett aktivt liv ges ständigt. Så har vi under senare tid arbetat för att försöka rädda ett antal rivningshotade hyreshus i Öje. Genom flera utsedda kommittéer deltar vi för närvarande i planering av nya möjligheter att återuppliva den halvdöda centrumgatan, att upptäcka sevärdheter i bygden och göra dessa till föremål för ökad satsning på turismen med särskild tyngd lagd vid förlängning av vinter- och sommarsäsongerna.
Vården av miljön i vårt samhälle har klubben alltid värnat om. En gång bildades ett välbehövligt med tyvärr insomnat skönhetsråd. Vid tre tillfällen har klubbens initiativ satt påtagliga spår. De består av tre offentliga skulpturer som vår klubb-broder Per Nilsson-Öst utfört. Hösten 1957 väcker Pelle Lördal ett förslag i klubben som skulle komma att realiseras tre senare. Han menar att socknens store hembygdsforskare borde få en byst rest i sin hembygd. Förslaget vann gehör och klubben skapade de ekonomiska förutsättningarna. Den 11 september kunde det färdiga arbetet i sten avtäckas. Invid S:t Persgården står han och berättar med text på sockeln vem han är: ”Jonas J:son Hanzén. 1874-1955. Hembygdsforskare”. 1967 ställs frågan: ”När skall vi i Järvsö få råd att smycka vårt torg med en skulptur av denne moderna Döderhultare?” Detta sagt av idésprutan Bosse Sköldqvist vid ett av våra besök i Per Nilsson-Östs ateljé. Klubben beslöt att frågan skulle få ett svar. Medel tillsköts och samarbete med övriga intressenter startade. 1996 avtäckte i samband med årets Hälsingehambo landshövdingen och rotaryanen Lars Eric Ericsson den stora statyn ”Hambodansarna” på stationsplan. Det är samme högtidstalare som fem år senare låter täckelset falla av ytterligare ett verk av Per Nilsson-Öst. I kyrkbacken –inte långt från Hanzén i sten - restes ännu en byst men nu är den i brons. Även denna gång kommer initiativet från Bosse Sköldqvist och klubben företog i samarbete med Järvsö församling och hembygdsförening en allmän insamling för ekonomisering. Resultatet blev så gott att de givna gåvorna räckte både till bysten och till en av de tre huvudmännen förvaltad stipendiefond ur vilken varje år utdelas en summa pengar till någon som på ett förtjänstfullt sätt medverkat till att bygdens kulturella arv dokumenterats. Detta sker vid en högtid efter midsommardagens gudstjänst just invid bysten på vars sockel det står: ”Börje Björklund. Präst i Järvsö 1956-92. Sin hembygds skildrare”.
Det är naturligtvis inte bara för lokala nyttigheter som klubben arbetat. Rotarys internationella åtaganden har legat medlemmarna varmt om hjärtat. Så har exempelvis Rotary Foundation hela tiden funnits med i vårt engagemang. Det har varit en ständig strävan att bidraga maximalt och 1976 hade vi nått ett 200-procentigt givande. I samband med och efter 40-årsjubiléet intensifierades vårt hjälparbete och ständigt nya idéer förverkligades. Vi hade loppmarknad vid Mickelsmäss på Stene, insamling av slipsar som blev västar och vilka försåldes, lotterier och konserter vilket allt gav goda överskott. Den största och mest lyckade satsningen har dock gjorts i Vårgaloppen i samarbete med Järvsö Idrottsförening. Kända och okända har villigt sprungit på Strandvallen och ett otal sponsorer har satsat små och stora belopp på löparna. Här har våra klubbsyskon, makarna Annika och Olle Arvidsson under många år utfört ett ovärderligt arbete för såväl friidrotten i Järvsö som för vår klubb. Jag tackar dem för de glimtar de gett mig från våra senaste tio år. Jag har med dessa kompletterat den historik jag gav vid 40-årsjubiléet och som finns i ett då utskrivet skick. De ger mig nu här uppgiften att på fyra år har mer än 100.000 kronor kunnat ges till Läkarbanken och Polio Plus. Det är också av värde att nämna att i ett samverkansprojekt med Ljusdals Rotaryklubb har en god satsning gjorts på en by i sydvästra Indien.
Klubben har under sina femtio verksamhetsår celebrerat flera jubileer. Den 10 maj 1975 firades den 20-åriga tillvaron och den 9 maj 1980 den 25-åriga. Den 11 mars 1985 var det dags för att minnas de tre gångna seklen och 1995 fyllde vi 40 år med en glad fest tillsammans med Guvernör Sven Carlsson och hitresta gäster. Här i vårt eget hem Järvsöbaden intog vi som vanligt en läcker måltid, denna gång med gravlaxtoast och ung-anka. Vår Honorary Member, direktris Ella på Baden, fanns då med och hennes välkända kök och fina personal gav mättnad och festglans. För de gångna femtio åren under vilka vi alltid känt oss välkomna och omhändertagna tänker vi idag med värme och tacksamhet på henne, hennes systrar Margit, Ingrid och Gunborg och den fjärde generationens medarbetare här, Kerstin och Pelle. Vid tiden för det 40-nde årets firande befann sig klubben i en svacka med sjunkande medlemstal med till sist endast 20 medlemmar. Den då avgående presidenten Olle Arvidsson uttryckte stor oro inför framtiden. Desto mer glädjande är det för honom och oss alla att han nu till mig kan skriva: ”När vi nu 2005 nått rekordantalet 35 aktiva och två honorära vill vi (Annika och Olle) framföra att vi anser klubben idag starkare än någonsin under de 50 år som den verkat.”
Det är med tillförsikt vi nu i Järvsö Rotaryklubb ser fram mot följande femtio år. Många av oss kommer inte att få vara med mer än ett stycke av den tiden. Men nya länkar träder in i den långa kedja som charterhögtiden i kyrkan talade om en gång. Just nu är vi sedan i måndags 39 medlemmar, av vilka två är Honorary, Ella Ångström och Barbro Lillbabs Svensson. Nestorn är Olle Ohlanders med 47 medlemsår. Medelåldern är hög, 64 år, men borgar i stället för kunskap och erfarenhet. 24 % är kvinnor och 76 % män, men tydliga tecken visar att kvinnorna är på frammarsch även inom Rotary. Deras allt snabbare inträde på arbetsmarknaden skapar ständigt nya företrädare för olika yrkesområden. Och det är just representationen av ortens yrkesliv som är kärnan i Rotarys idé. Det är också därför som klubben under det år som Rotary International hundraårsjubilerar över hela världen valt att som jubileumsprojekt i bild dokumentera alla yrken som förekommer i Järvsö år 2005 och gärna med koppling till 1955 när så är möjligt.
Charterpresidenten Olle Siléns hälsningsord den 7 maj 1955 i Järvsö kyrka tål att också denna afton vara med oss till inspiration och eftertanke: ”Vi ville fira denna dag, då vi nu blivit en länk i den långa kedja, som sammanbinder alla de små kugghjul, som varje Rotarian över hela världen bär på sitt rockslag, detta hjul som är symbolen för Rotaryrörelsen. Vi är införstådda med Rotarys program, som framför allt betraktar tjänandets ideal såsom grunden för en sund utveckling inom samhällslivet. Genom en världsgemenskap av män” (och numera även kvinnor) ”från olika kall och yrken hoppas vi, att Rotary skall kunna bidra till ett internationellt samförstånd och fred mellan olika länder och folk.”
Järvsöbaden jubileumsdagen den 23 april 2005
Enligt uppdrag
BÖRJE BJÖRKLUND
